hoppas alla ute i världens alla stugor har haft en bra midsommar, min var en trevlig historia i alla fall, och jag hoppas det var minst lika trevligt för er alla. jag ser nu att röstningen angående vilket band som skall recenseras härnäst på Tungsten-och-metal har startat och första rösten fall på rockarna i Bon Jovi.

 mycket trevlig men vi hoppas såklart att fler ska få göra sin röst hörd och att det blir en spännande rysare in i det sista. passa på att påverka! vi avslutar i alla fall midsommaren med just lite Bon jovi. här nedan kan se deras liveframträdande i London år 1995 och spana in solot vid drygt 2.20 det är härligt läckert.

fortsätt ha det bra!

Mr Tungsten

Running Wild . The Brotherhood – 2002

Betyg: 3.9/5

The Brotherhood tar vid där Victory avslutade och fullbordar övergången från Speed/power metal till mer rockigt hårdrock. Farten har minskat avsevärt mycket om man tittar på de tidigare verken och nu är det mer åt ACDC hållet med kaxiga (lite långsamma) gitarrer och rock n roll trummor. Visst finns våra snabbare spår som den instrumentella "Siberian Winter" och den mysigt roliga "Pirate Song" men annars känns tempot lite enformigt.

Skivan är dock långt ifrån dålig då den lite rockiga betoningen passar ganska bra till Rock’n Rolf röst. Det finns några riktiga godbitar som "Soulstripper" och "CrossFire" som är svåra att inte gunga med i. Det bör dock pointeras ut att detta inte är Running Wilds starkaste album och inte i närheten av bandets mästerverk.

Men trots det håller The Brotherhood ganska hög klass rakt igenom och bjuder även på bra underhållning, med undantaget för låten "Detonator" som faktisk är riktigt dålig, där bandet visar en av sina sämre sidor.

Skivan känns även lite väl lång då den med sina två lite svagare bonusspåren klockar in på ca 64 minuter, lite för mycket för att det ska kännas riktigt bra. En Running Wild skiva ska enligt mig vara snabb och relativt kort då deras musik är relativt simpel… Underbart är kort som det heter

En bra skiva som har en del guldkorn rekommenderas till alla Running wild fan. 

det har varit lite dåligt med inlägg på sistone, men tyvärr så har jag arbetat vilket gjort att  musiken har hamnat lite i bakgrunden där den absolut inte hör hemma. nu är det i alla fall midsommar och lite ledighet så nu tänkte jag snart lägga upp en till Running Wild recension men innan dess ska jag bjuda på lite lyckopiller i form av Def leppard. nedan är deras live framförande (1988)av låten "pour some sugar on me", blir man inte glad nu så finns det väl inget som fungerar.

kolla in trummisen, Def leppard är de enda jag vet som har en enarmad skinnpiskare, inte är han dålig heller, han är grym!

glad midsommar på er alla