Har precis lyssnat igenom "Masquerade" med Running wild och en recension väntas komma inom kort kanske inte idag men imorn som senast. Jag har även låtigt Hardcore superstar skivan lägga sig lite och som utlovat tidigare så kommer den även inom den närmsta framtiden.

I väntan kan ni alltid lyssna på en av  mina favoriter från "Black Hand Inn". Låten heter "Fight The Fire Of Hate" och är riktigt läcker att städa till (risk att städningen får lida då luftgitarren bara är ett måste).... känn bara gunget...helt underbart!

Running Wild – Black Hand Inn – 1994

Betyg: 4.6/ 5

Det har varit lite dåligt med recensioner på senaste tiden och jag ber om ursäkt, men det har varit massa andra grejer som kommit i vägen. Och som jag nämnt innan vill man inte hasta med beslut och bedömningar då det lätt blir fel… men i alla fall så kommer här och nu ett nytt kapitel i Running Wild sagan

Inte sedan 1987 har Running Wild gett sina lyssnare en sådan välarbetad musikupplevelse som de gör på Black Hand Inn. Helhetsupplevelsen är för en gång skull intakt och istället för att tycka om enskilda spår skiner hela skivan med en intensitet som Running wild inte visat på länge. 

Skivan inleds med ett intro som snabbt sätter humöret för pirater och andra gåtfulla varelser. Efter Introt brakar titelspåret loss, och vilken uppvisning av intensivt snabba gitarr riff det är. Hela skivan innehåller faktisk majoriteten snabba skapelser som verkligen rycker till sig uppmärksamheten från lyssnaren. Refrängerna är vässade till max på Black Hand Inn som visas i till exempel låten "Soulless" som bjuder upp till en ruggigt härlig refräng som bara lämnar en med ett leende på läpparna. "Fight The Fire Of Hate" är en av skivans långsammare spår men emellertid en av mina personliga favoriter. Den har sådan pondus och självsäkerhet att man bara känner värme i hela kroppen. En av skivans absoluta höjdpunkter är däremot alla gitarrsolon. Det verkligen briljeras från höger till vänster med snabba, kraftigt, men ändå smakrika gitarr kompositioner.

Det enda felet med skivan är det avslutande stycket ”Genesis (The making and the fall of man)” som på 15 + (!!!) minuter drar ner både tempo och helhetsuttrycket på hela skivan. Men i det stora hela kan jag inget annat säga än att Black Hand Inn är ett mästerverk och en av Running Wilds stoltaste kreationer, rekommenderas starkt.