Running Wild – Masquerade – 1995

Betyg: 4/5

Våra kära pirater försökte omgående utnyttja framgångsvågen från Black Hand Inn med att skapa en ny skiva redan året efter. Denna gång så är det även början på ett koncept, en trilogi av skivor som omfattar kampen mellan gott och ont. Masquerade har inte riktigt samma fräs som på föregångaren men ändå ingen skamsen uppföljare.

Då skivan följer ett koncept och inleder en trilogi så är det väntat att ett intro är på sin plats. Och mycket riktigt sätter "The Contract/The Crypts Of Hades" sinnesstämningen ganska snyggt med Rock ’n Rolfs hesa upprepningar av frasen "yes master..". Efter dryga 2 ½ minut börjar titelspåret och personligen tycker jag den är bland höjdpunkterna på skivan. Mycket fart och en relativt simpel refräng som får en att lyssna till lite extra. Efter detta följer dock lite mer alldagliga låtar. Det känns som helt enkelt andra versioner på gamla Running wild kreationer, inget speciellt men inte egentligen dåligt för den delen heller. Först vid spår 5 och fram känns det som kreativitet och känslan återfinns. "Lions Of the Sea", "Rebel At Heart" och "Wheel of Doom" är tillsammans med titelspåret, låtar värda Running wild namnet och alla tillhör skivans toppskikt.  Även "Men in Black" och "Underworld" förtjänar att nämnas då de sätter punkt på en väldigt trevlig tillställning.

En riktigt bra uppföljare men som inte når samma status som bandets mästerverk, dock klart över godkänt

Hardcore Superstar – Beg For It – 2009

Betyg: 4.5/5

Ja så har även denna skiva hunnit lägga sig något. Då jag ganska tidigt utgav denna som en potentiell kandidat till årets platta så känner jag mig väldigt lättad över att första intrycket bestod.

Hardcore superstar spelar punkaktigt sleeze metal med ett unikt driv och kaxighet i varje låt. Skivan påminner mycket om svenskarnas förra fullängdare från 2007 "Dreamin’ In A Casket" fast denna gång känns materialet mer moget. Visst finns fortfarande de rebelliska tongångarna som här i "Remove My Brain" "Illegal Fun", "Done Care ’Bout Your Bad Behaviour" "Beg For It" och "Spit It Out" kvar i skivkompositionen. Och även det lite snuskiga spåret som "Into Debauchery" finner sin plats i helhetsbilden. Men överlag så känns det som Hardcore Superstars har mognat sedan sist. Det känns mer musikaliskt genomtänk och inte lika överdrivet som på tidigare plattor. Svenskarna verkar leva mer efter talesättet "Less is more" då det känns som instrumenten inte spelar i mun på varandra utan mer komplimenterar varandra till en större ljudbild. Största överraskningen kommer i form av den halv akustiska balladen "Hope For A Normal Life" som verkligen lyser med sin uddhet från bandet man trodde hade bara en sida. Det känns uppfriskande och härligt och det känns som en riktigt bra sommarballad.

Jag står fast vid mitt tidigare uttalande om att ”Beg For It” mycket väl är med i kampen om titeln årets platta!… Måste jag säga att jag rekommenderar den… nää tänkte väl de…

spana in titelspåret från skivan här nedan och skaffa dig en egen uppfattning om Hardcore superstar a la 2009.