Tyvärr så blir det ingen Running wild recension idag. Datorn har strulat och grejer försvunnit, men imorgon bör den förmodligen komma upp. Tilldess kan jag inte göra så mycket förutom att be om ert tålamod.

Som lite plåster på såren kommer i alla fall här nedan trailern till liveskivaktuella Iron Maiden och deras nya DVD ” Flight 666”. Soundtracket kan du höra på spotify på länken (se nedan)

Jag kan även rekommendera en visit till bandets hemsida: www.ironmaiden.com där du kan spela ett roligt minispel, där du styr det berömda planet ”Ed force one”...enklet upplägg men väldigt roligt.

Hoppas det är till en liten tröst….rock on där ute i stugorna!

Candlemass – Death Magic Doom – 2009

Betyg: 4/5

Det tog sin lilla tid, och värst vad många fyror det blev idag... Hmm nåväl.

Candlemass behöver nog ingen vidare introduktion, då de är Sveriges största Doom Metal band och har många respekterade skivsläpp i sin katalog vilket gör dem bland de främsta i sin genre.

 "Death Magic Doom" är bandets tionde fullängdare och den andre med den amerikanske sångaren Robert Lowe. Skivan innehåller 8 låtar och klockar in på ungefär 50 minuters speltid. Det är med andra ord relativt långa kompositioner som Leif Edling & Co serverar åt lyssnaren. Det är en hel del dalar och bergstoppar på skivan då långt ifrån allt håller lika hög klass. "If I Ever Die" är en helt okej skapelse som inleder skivan på ett elegant sätt. Nästa spår "Hammer Of Doom" visar dock hur tråkigt Doom metal kan låta, inte hjälper det att den är över 6 minuter lång heller. sedan når vi emellertid skivans smakligast sektion, "The Bleeding Baroness" , "Demon Of The Deep" , "House Of  1.000 voices" och allsångs bjudningen i "Dead Angel" visar att Candlemass fortfarande är en kraft att räkna med. De avslutande låtarna "Clouds Of Dementia" och "My Funeral Dreams" är även de helt okej men inget att bli för upphetsad över.

   Hade man tagit bort gäspmaskinen "Hammer Of Doom" hade skivan nått högre på betygskalan. Men då helhetsuttrycket splittras av dess närvaro blir det inte mer än en fyra.

"Death Magic Doom" är klart ett respektabelt album av en av Sveriges giganter. Rekommenderas varmt för sena sommarkvällar.

Bob Catley –Immortal – 2008

Betyg: 4/5

Primordials raka motsatts kommer ifrån England i form av Magnum sångaren Bob Catley. Tillskillnad från Primordials mörka ångestladdade metal spelar Mr Catley väldigt lätt, glad och melodiös hårdrock.

Här är det raka rör som gäller, gitarrer, sång och lite mysiga keyboard slingor som bygger upp till en härlig refräng. Allt är väldigt radio vänligt och lättsmält vilket passar ganska bra efter just nämnda Primordial.

Det finns inte så mycket som kan sägas om "Immortal", den är lätt, rolig och härlig att lyssna på. Den har inte ett enda dåligt spår, dock tror jag inte jag kommer att besöka detta album alltför ofta i framtiden. Man blir på något sätt behagligt mätt efter man har lyssnat på "Immortal" man vill inte ha en extra portion utan nöjer sig som det är. Om detta är ett positivt tecken eller inte, det vet jag inte. Det jag vet är att Bob Catley har gjort en riktigt bra skiva för stunden.

Primordial – To The Nameless Dead – 2007

Betyg: 4/5

Ja så har den hunnit lägga sig lite, det är verkligen ingen lätt uppgift att lyssna på Primordial. Deras musik har så många ansikten vilket kan göra det svårt att hänga med. Detta Irländska folk/black – metal band är relativt nytt för mig. Detta är faktiskt min första skiva med gruppen. Även om jag har hört delar av denna skiva tidigare så var det först nu som jag kunde svepa helhetsupplevelsen. Och vilken upplevelse det var…

Tillskillnad från många andra Black metal band så känns Primordial mer moget. De försöker inte spela snabbare än vad de faktiskt klarar av och istället för den ibland jobbiga skriksången väljer Primordial att satsa på mer känsla och djup. Skivan består av ganska långa kreationer, alltså över åtta minuter strecket på majoritet på skivan. Irländarna spelar mycket på uppbyggnad och på att skapa en stämning som ständigt eskalerar. Det kan börja som en enkel bas-slinga som i "Gallows Hymn" som sedan utvecklas till införandet av gitarrmelodier, majestätiska trummönster och ett ständigt ändrande i struktur fast ändå bibehåller de enkelheten. Det är med andra ord väldigt avancerat med samtidigt väldig simpelt. Det kan vara svårt att förstå om man inte hört Primordial men de har verkligen ett unikt ”Sound”.

Jag rekommenderar denna skiva till de mer progressiva lyssnarna, de som vill ha något att bita i. För den som vill ha sin hårdrock i snabba tre minuters svängar och med vers, refräng vers, refräng… de bör hålla sig undan för detta irländska kraftpaket.

skulle  skriva en recension om det irlänksa folk/black -metal bandet Primordial men efter att ha lyssnat igenom skivan känner jag att den måste hinna sjunka in innan jag betygsätter den, det är ju ingen idee att skynda på om det blir fel...

imorgon lär dock funderadet vara klart så kom tillbaka då + så kommer ju ett nytt kapitel i Running Wild sagan och kanske en och en annan överaskning, vem vet?...stay tuned