är du en som mig som inte kunde besöka Sweden Rock Festival i år eller undrar du bara vad kärlek är och var den finns? leta inte längre, sweden rock bjuder på en video från festivalen för den kärlekssjuke....visst är det mysigt

Running wild – Under Jolly Roger – 1987

Betyg: 4.6/5

Running wilds mästerverk för många kom år 1987 och hette ”Under Jolly Roger” detta var första gången bandet använde sig av pirattemat som senare blev ett med bandet och dess liveshower.

Skivan börjar med vad kanske borde vara piratpartiets kampsång. Titelspåret bjuder på kanoner, pirater och tung gung i perfekt samspelt och kaxigheten lyser en än gång, perfekt sätt att börja skivan på. ”Beggers Night” bjuder på bandets bästa gitarrslinga någonsin, snabbt och mystiskt återkommer den under hela låten. ”Diamonds Of the Black Chest”, ”War In The Gutter”, ”Raise Your Fist” och ”Raw Ride” ger anledning till allsång då deras refränger sätter sig efter första lyssningen.

Den enda låten som inte når samma klass som övriga spår är ”Land Of Ice”. Den är en midtempo låt som visserligen innehåller mystik men tyvärr lyckas den inte övertyga mig fullt ut. Inget fel med låten i och för sig, men jämfört med skivans andra spår så bleknar den något.

Skivan avslutas dock på plussidan då den snabba ”Merciless Game” briljerar med snabbt gitarrspel och lika snabb sång… vackert!

Har du inte denna skiva så skaffa den omgående. Nedan bjuds det på titelspåret, kanske något för piratpartiet? Låt piraten i dig vakna ARGH!

Europe, bandet som innehar kultstatus och ligger bakom mästerverk som 1986's "The Final Countdown" eller 1991's "Prisoners In Paradise" släpper i september ett nytt album. Nedanför kan du se deras nya video "Last Look At Eden".

Jag känner mig faktiskt ganska exalterad över det här. Jag hade inte väntat mig att Europe skulle låta så här bra 2009. Video: n är inte heller så dålig även om Keyboardisten ser en aning malplacerad ut… hihi fast det gör nästan det hela bättre, eller?

Mystic Prophecy – Fireangel -2009

Betyg: 4.8/5

För att sticka mellan Running Wild diskografin så kommer här en lite färskare recension. Samma land som fostrat Running Wild kommer Mystic Prophecy. Bandet spelar Heavy/power metal men till skillnad från band som Helloween, Gamma Ray och Hammerfall bjuder Mystic Prophecy på den lite hårdare varianten från andra sidan Atlanten.

Bandets förra alster kom 2007 och var vi namn ”Satanic Curses” (varför ska det alltid ha så töntiga namn?). Trots namnet var skivan en av 2007 bästa och bjöd på riktigt hög klass. Hur låter då Mystic Prophecy a la 2009?

Svaret är bättre, tightare och snyggare. Att säga att grabbarna har mognat är kanske att ta i, vi finner fortfarande i låtlista namn som ”Across The Gates Of Hell”, ”Demons Crown” och ”Gods Of War”. Men vi finner dock en mognad i musikalitet och låtarna är fenomenala. De smittar av sig så fort som skivan brakar loss. Som tidigare flörtar tyskarna mycket med Thrash metal och intensiteten i bland annat ”We Kill You Die” lämnar en häpnad och suktande efter mer. Låtarna som dock sticker ut mest är ”Father Save Me” och ”To The Devil I Pray” som visar bandets förmåga att blanda tyng och harmoni.

Att nämna allt som är så snuskig bra med denna platta skulle ta lång tid, jag hittar faktiskt inga stora fel på den alls. Så varför inte bara säga att den är en av kandidaterna till 2009 bästa platta.

*äntligen har de slutat med de larviga omslagen också…hurra!

Running Wild – Branded and Exiled – 1985

Betyg: 3/5

Running Wild startade sin skivkarriär med självsäkerhet och kaxighet, bara året senare verkar självsäkerheten försvunnit och ersatts av rädsla. Rädslan att göra fel verkar prägla tyskarnas andra fullängdare och spelglädjen och attityden från debuten är som bortblåst.

Men bara för att den inte lever upp till sin föregångare betyder det inte att det är inget att ha. Visserligen känns de första låtarna som om de är trötta versioner från ”Gates To Purgatory” och även om de är inget fel på låtar som ”Branded And Exiled” eller ”Realm Of Shades” saknar de energin som gjorde att debuten blev så bra. Först vi låt nr 6 (utav skivans 8 spår!) så börjar lita känsla infinna sig. ”Evil Spirit” har ett riktigt skönt tung gung och följande låt ”Marching To Die” ger i slut minuten ett underbart falsettskri från Rock’n Rolf som gör att humöret stiger något. Skivans bästa låt är dock den avslutande ”Chains And Leather”. Även om den har en töntig titel och desto töntigare text ” Even Satan wears leather…” så har den ändå den bästa refrängen och påminner mycket om debutens ”Prisoner Of Our Time”

Branded And Exiled är med andra ord inget att hoppa jämfota över, men fungerar som ett trevligt tidsfördriv.

Running Wild – Gates To Purgatory – 1984

Betyg: 4/5

Så hissar Running Wild segel för första gången, året är 1984 och det skulle visa sig vara början på något stort. Att kritisera en debutplatta är alltid väldigt svårt då det är ju början på utvecklingen. Utan den hade alltså inte de senare mästerverken blivit som de blev om inte debuten hade gett rum för den utforskning den faktiskt fick.

På Gates To Purgatory har inte pirattremat infinit sig hos våra kära tyskar utan här är det mer mörka texter om helvetet och satan och visst känns även det lite töntigt men ett band måste ju börja någonstans. För att vara 1984 låter produktionen faktiskt ganska bra. Det är ju inte perfekt, långt därifrån men med tanke på årtalet är ju det faktiskt helt okej. Skivan bjuder på en hel del örongodis i from av bland annat öppningsspåret ”Victim Of States Power” som bara lyser med sin spelglädje och snabbhet. ”Diabolic Force” bjuder även den på spelglädje och frenesi. Här och var så briljerar Mr Rolf med sina falsettskrik och det är snuskigt härligt att börja dagen med.

”Adrian S.O.S” är nog skivans snabbaste låt och på bara knappa tre minuter så får den titel plattans bästa låt tillsammans med ”Prisoners Of Our Time”.  Den sistnämnda avslutar plattan på ett väldigt majestätiskt sätt, med kaxighet och med en refräng som bara sätter sig efter första lyssningen. Plattan innehåller även två bonuslåtar i form av ”Walpurgis Night” och ”Satan” som även de gör rättvisa åt Running wild namnet även om de inte är lika bra som skivans övriga låtar.

Detta album är en klassiker och visst har den sina brister men det är ju en del av tjusningen. Ett måste i samlingen helt enkelt.

Den 30 juli 2009 tar en av hårdrocksvärldens stora namn farväl till sina fans.  Running Wild, anförda av kapten Rock N Rolf spelar sin sista spelning på Wacken Open Air festivalen i sitt hemland, Tyskland . Running Wild har en speciell plats i mitt hjärta. Många kanske avfärdar dem som töntiga då de spelar väldigt mycket på pirattemat och att de tillhör en  döende genre, Power och speed metal. Men enligt mig har de har alltid haft en känsla för musiken och melodin även om man kan skratta åt dem när de sjunger om jolly roger och mystiska öar med gömda skatter...

Det är ändå så att en era tar slut och herr Rolf lägger för sista gången till sitt piratskepp vid en brygga  för att aldrig mer hissa segel. hela Wacken spelningen kommer att filmas till en DVD och känner du att du vill vara med att avgöra vilka låtar som ska spelas bör du besöka bandets hemsida för att rösta fram dina favoriter.

men som en liten tribut har jag tänkt att gå igenom hela Running Wild discorafin, från början till slut. kanske kan vara klokt att lyssna igenom innan man bestämmer vilka låtar man vill höra på DVD eller så är det bara ett passande farväl, att kartlägga en karriär för en av hårdrockens titaner, Running Wild

Mercenary – 11 Dreams – 2004 

Betyg: 5/5

Och så kommer den första recensionen. Det är en skiva som betyder mycket för mig och enligt mig är ett mästerverk. Jag väljer att recensera den först då man alltid ska börja med en smäll. Men tyvärr kommer inte alla recensioner vara lika berömmande då det finns en del skitmusik där ute.

Den här skivan var en av dem som gjorde att jag vågade började lyssna på lite hårdare musik. Den gjorde att jag nyfiket tittade förbi mina gränser av power metal och 80-tals hårdrock. Jag upptäckte den melodiösa dödsmetallen, och vilken upptäckt det var. En sådan känsla, sådan aggressivitet, sådan kontrast mellan ljus och mörker den musikstilen har.  Melodiös dödsmetall är som en skissteckning, den behöver skuggor för att visa ljuset. I detta fall är growlsången och aggressionen som står för skuggorna tillsammans med snabba riff och tung rytm sektion. Melodierna blir desto ljusare och mer känslomässiga då den klyver mörkret från growlsången.

Mercenary är från Danmark och spelar melodiös dödsmetall alltså inte dödsmetall från den klassiska skolan utan här blandas det mellan ljus och mörker, melodi och aggression. Skivan börjar med ett mycket vackert intro som sätter stämningen perfekt innan spår nummer två drar igång. ”World hate center” brakar loss och man ramlar bokstavligt talat av stolen. Vilken frenesi och ilska som hörs i trummorna och sången är fylld av hat och ångest. Efter detta bakhåll kan det vara bra med något lugnare och skivans titelspår bjuder på en perfekt balans av melodi och tyngd. Detta är en av skivans höjdpunkter och en av mina absoluta favoritlåtar genom tiderna. Allt klaffar perfekt och man bara känner att bandet har lagt ner mycket tid och omsorg på låten.

En annan av skivans höjdpunkter är ”Firesoul” som är som att besöka en mardröm. Den är bjuder även den på en trevlig balans. Sånginsatsen här är fenomenal och man känner hur ångesten och förtvivlan fyller kroppen… läskigt, men oj vad bra det är.  En annan mardrömsliknande låt är ”Skarpen the edges” som är en riktigt sorglig historia som ger kalla kårar.

Skivan avslutas med en av skivans mest känslomässiga låtar. ”Loneliness” har allt en låt ska ha, den har känsla, tyngd, bra text och atmosfär. Hela låten lever ett eget liv och har man känt sig ensam någon gång så kommer denna låt gå rakt in i hjärtat.

Det är alltså bara att ta av sig hatten och buga för en av Danmarks stora inom hårdrocken. Om ni inte har hört denna skiva så kan jag bara rekommenderade att ni gör det omgående. Lyssna på den och låt magin svämma över er.