det har blivit mindre och mindre inlägg och det pågrund av arbete, jag ber om ursäkt och ska försöka skapa mer inlägg i framtiden(kanske lite kortare men mer ofta...hmm?) så att intresset i alla falls hålls varmt.

kollade idag på något mycket trevligt på tv:n, och svt 2 var det också på för omväxlingen skull.  en domunentär om hårdrock och metal och alla fördomar runt om kring. det handlade om satanism (såklart...norrmänn är väldigt extrema typer...) sex och död och den allmäna synen på hårdrockare. mycket intressant, man får verkligen en inblick i hur allt ser ut och varför man är hårdrocke själv. jag rekomenderar alla som inte sett dokumentären att se den, ni kommer inte ånga er.

dokumentären  heter "Metal: a headbangers journey" för den som är intresserad

hoppas alla ute i världens alla stugor har haft en bra midsommar, min var en trevlig historia i alla fall, och jag hoppas det var minst lika trevligt för er alla. jag ser nu att röstningen angående vilket band som skall recenseras härnäst på Tungsten-och-metal har startat och första rösten fall på rockarna i Bon Jovi.

 mycket trevlig men vi hoppas såklart att fler ska få göra sin röst hörd och att det blir en spännande rysare in i det sista. passa på att påverka! vi avslutar i alla fall midsommaren med just lite Bon jovi. här nedan kan se deras liveframträdande i London år 1995 och spana in solot vid drygt 2.20 det är härligt läckert.

fortsätt ha det bra!

Mr Tungsten

Running Wild . The Brotherhood – 2002

Betyg: 3.9/5

The Brotherhood tar vid där Victory avslutade och fullbordar övergången från Speed/power metal till mer rockigt hårdrock. Farten har minskat avsevärt mycket om man tittar på de tidigare verken och nu är det mer åt ACDC hållet med kaxiga (lite långsamma) gitarrer och rock n roll trummor. Visst finns våra snabbare spår som den instrumentella "Siberian Winter" och den mysigt roliga "Pirate Song" men annars känns tempot lite enformigt.

Skivan är dock långt ifrån dålig då den lite rockiga betoningen passar ganska bra till Rock’n Rolf röst. Det finns några riktiga godbitar som "Soulstripper" och "CrossFire" som är svåra att inte gunga med i. Det bör dock pointeras ut att detta inte är Running Wilds starkaste album och inte i närheten av bandets mästerverk.

Men trots det håller The Brotherhood ganska hög klass rakt igenom och bjuder även på bra underhållning, med undantaget för låten "Detonator" som faktisk är riktigt dålig, där bandet visar en av sina sämre sidor.

Skivan känns även lite väl lång då den med sina två lite svagare bonusspåren klockar in på ca 64 minuter, lite för mycket för att det ska kännas riktigt bra. En Running Wild skiva ska enligt mig vara snabb och relativt kort då deras musik är relativt simpel… Underbart är kort som det heter

En bra skiva som har en del guldkorn rekommenderas till alla Running wild fan. 

det har varit lite dåligt med inlägg på sistone, men tyvärr så har jag arbetat vilket gjort att  musiken har hamnat lite i bakgrunden där den absolut inte hör hemma. nu är det i alla fall midsommar och lite ledighet så nu tänkte jag snart lägga upp en till Running Wild recension men innan dess ska jag bjuda på lite lyckopiller i form av Def leppard. nedan är deras live framförande (1988)av låten "pour some sugar on me", blir man inte glad nu så finns det väl inget som fungerar.

kolla in trummisen, Def leppard är de enda jag vet som har en enarmad skinnpiskare, inte är han dålig heller, han är grym!

glad midsommar på er alla 

har lyssnat lite grann på de finska mörk metallarna Amorphis och deras nya skiva Sky forger. efter första lyssningen måste jag säga att skivan verkar väldigt stark, lite mer lätt tillgänglig än vanligt och mindre dödsmetall element men ändå väldigt bra. kommer väl komma en recension inom den närmsta framtiden, men så länge kan ni avnjuta deras nya singel och video "silver bride" här nedan

Running Wild – Victory -2000

Betyg 4/5

Så var det äntligen dags för en till Running Wild recension, det var ju ett tag sedan. Då The Rivalry var en besvikelse för mig och jag tyckte charmen hade försvunnit är jag väldigt glad att meddela att bandets personlighet infinner sig på nya Victory. Det är dock nu på 2000-talets början som våra tyska pirater anklagas av att använda trummaskin, alltså ingen riktig trummis på sin nya skiva. Om det är sant eller inte väljer jag att inte spekulera i här, men jag kan förstå att misstankarna finns då det visst låter lite platt och nästan för perfekt på vissa ställen, men som sagt går vi inte in på det nu…

Om vi övergår till skivan så måste jag säga att jag är glad att känslan och glädjen från tidigare skivor är tillbaka, då The Rivalry inte riktigt kändes som en Running wild platta. Här bjuds vi på härliga gitarrer, (lite för perfekta) trummönster, mysig bas och härliga vokala insatser av Rock ’n Rolf. Det är med andra ord som det ska vara, det är inte nyskapande eller revolutionerande, utan enkelt och bra. Skivan håller en väldigt hög lägsta nivå och det blir aldrig tråkigt då det bara svänger som bara den.

Det finns inte mycket mer att säga än att Running Wild börjar 2000-talet på ett övertygande bra sätt och då det inte är många skivor kvar att recensera från Running Wild så får vi hoppas att de håller formen.  

Idag har det varit för min del sol, regn, åska och In Flames, alltså de perfekta ingredienserna för en svensk sommardag. allt som saknas är väl jordgubbarna men man kan ju inte få allt...

vill bara bjuda på lite In Flames  godis tills nästa Running wild recension kommer upp (det är ju inte många kvar nu..). Här nedan kan du avnjuta den senaste singeln till In Flames senaste platta " A Sense Of Purpose" , låten heter "Delight and Angers". får du sommar känslor?

Saxon – Into The Labyrinth – 2009

Betyg: 4.2/5

Saxon är nog ett välkänt namn för många då de släppt skivor sedan 1979 och då de räknas som en av de stora inom NWOBHM tillsammans med bland annat Iron Maiden och Judas Preist. För mig var detta den första hela skivan jag lyssnat igenom med dessa heavy metal hjältar. Varför det blivit så kan jag inte svara på men jag tror det har något med att de slog igenom innan jag var född…hmm kanske har det något med det att göra

Dock det vi bjuds på här är lång från ålderdomligt och tråkigt, nej inte det minsta. Det bjuds på fart och fläkt och med sådan elegans och stolthet som jag vill tro bara de lite mer erfarna akter kan presentera. Det är inte riktigt några dåliga låtar på detta album men självklart har jag några personliga favoriter som "Battalions of Steel", "Live To Rock",  "Demon Sweeny Todd" , "Valley Of The Kings" och "Hellcat".

För dig som vill ha sin hårdrock "True" så kan Saxon’s nya alster vara något för dig, du vet vad du får och det du får är bra